Jag har aldrig haft problem med att åka tåg. Tycker vanligtvis att det är ganska avslappnande att sitta och läsa en tidning, titta på folk och städer som passeras under färden. Men jag har tydligen förändrats på den fronten. Tågresan förra helgen var den jobbigast jag varit med om. Hade sömnbrist veckan innan och tänkte därför sova bort hela resan men så blev det inte. Redan efter 45 min var jag rastlös, hade käkat slut på min mat, läst ut alla tidningar samt lyckats spilla ut vatten över mig och mittgången. Kan även tillägga att jag är en sådan person som håller på och bökar runt med grejer när jag är rastlös och jag kände de irriterande blickarna från medpassagerarna. Efter 5,25 h klev jag äntligen av tåget i Lund men det värsta av allt… jag hade en lika lång hemresa att vänta.
Hemresan gick lite snabbare, lyckades sova någon halvtimme. Jag åkte samma tåg som Snygg-Markus som var med i ensam mamma söker, en av Maddes killar. Vi fick ögonkontakt 2 gånger men det berodde nog på att jag, som vanligt, inte kunde låta bli att glo ögonen ur mig :p
Konstaterar att det verkligen var värt resan, var superroligt att träffa A, jag fick testa på det skånska studentlivet och hade jätteskoj, men nästa gång väljer jag nog flyget! Att ta tåget till Lule skulle aldrig falla mig in ;) Puss/C

Ska se till att välja sköna byxor nästa gång, tighta jeans var ingen höjdare...
Jag har även lärt mig att man ska boka en platsbiljett, var nämligen tvungen att byta plats 3 ggr.